###     ###
                                 ###   ###
                      ###   ####  ### ###  ###   ####
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ###    ###    ###    ###    ###
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ##########  ### ###  ##########
                                 ###   ###
                                ###     ###

                         Underground eXperts United

                                Presenterar...

                          Intressant Svenskt Stoff

                          [ #019 - Normalhysteri ]
    _____________________________________________________________________

                                NORMALHYSTERI
  
          Vi föds som orginal men de flesta av oss dör som 
          kopior.
  
  Jag har märkt en otrolig rädsla hos mäniskor omkring mig för att vara
  NORMALA.
  Det är som om ordet i sig har blivit ett skällsord.
  Och jag har inte ännu förstått vad som räknas som onormalt.
  Fler och fler människor protesterar mot det normala, på sitt eget sätt.
  Färgar håret grönt, skriver annorlunda texter, klär sig i fisknät,
  lyssnar på musik som knappast kan kallas det, men detta har blivit så
  vanligt så jag anser inte att man kan kalla det Onormalt.
  
  Jag förstår inte heller vad rädslan grundar sig i. Vad är det hemska
  med att vara normal?
  Är ordet normalt lika med att man rättar sig i de regler som samhället
  har satt upp, att man blir en del av systemet? 
  Det tror inte jag, men det kanske du gör.
  
  Jag förstår inte att någon kan avsky att leva ett normalt liv.
  Att avsky att vara en Svensson, ok, men annars.
  Jag tror att det är ganska ensamt därute bland de icke normala, de som
  hela tiden kämpar för att hålla sig på den sidan, de onormalas sida. De
  som ägnar sina liv åt att inte vara som andra.
  
  Det som jag tycker är värst med hela den här NORMALhysterin, det är att
  den existerar hos ALLA.
  Från han Svensson, som vi alla vet lever ett normalt liv, till
  överklassmedborgaren som sitter på sitt feta arshle och dricker fin
  whishy, till knarkaren i kvarten som kanske lever det minst normala liv
  av oss alla, men kanske ändå normalt för att vara i hans värld.
  För vem är det som ska bedöma var skillnaden är mellan normalt och
  onormalt. 
  Vems normer ska vi jämföra med?
  
  Och var i ligger faran att vara normal?
  Tror ni att vi då när vi träder in i detta stadie, förvandlas till
  grönsaker som inte längre kan tänka, inte längre i frågasätta?
  Jag anser mig normal, och jag anser mig både som tänkande, självgående
  och ifrågasättande.
  Men jag kanske är ett undantag.
  En onormal bland de normala.


 ____________________________________________________________________________
 uXu                            Av Knyttet                                uXu
 ____________________________________________________________________________